Gerhard Domagk (1895 – 1964)

Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1939

Upptäckte sulfa

Gerhard Domagk växte upp i Lagow, Brandenburg som son till Martha Reimer Domagk och rektorn Paul Domagk. Han påbörjade medicinstudier i Kiel, men anmälde sig som frivillig soldat i början av 1:a världskriget. Han blev sårad i december 1914 och återstoden av kriget tjänstgjorde han som fältläkare. Som sådan blev Domagk smärtsamt medveten om sårinfektioners förödande verkan. Oerhört många soldater dog, inte av sina skador men, av de efterföljande infektionerna. Efter krigslutet fullföljde han sina studier och började forska om infektioner orsakade av bakterier. Domagk gifte sig 1925 med Gertrud Strübe, tillsammans fick de 4 barn. Bayers farmakologichef Heinrich Hörlein rekryterade Domagk till företaget 1927 och hans uppgift blev att söka efter antibakteriella ämnen. Under detta arbete upptäckte Domagk bensalkoniumklorids desinficerande verkan och medlet salufördes snart av Bayer. Ämnet används än idag, främst som tillsats i ögondroppar och nässprayer.

Än viktigare blev nästa upptäckt när Domagk upptäckte sulfapreparatens effekt på infektionssjukdomar. Domagk och hans medarbetare undersökte ett stort antal ämnen innan de upptäckte att färgämnet Prontosil kunde stoppa bakterienrs tillväxt och kunde bota bakterieinfektioner. Med detta ämne kunde man behandla infektioner som förut oftast lett till döden. Dödsfallen i barnsängsfeber, hjärnhinneinflammation och andra infektionssjukdomar sjönk radikalt.

Under utvecklingen av preparatet hade Domagk varit tvungen att prova preparatet på sin egen dotter Hildegard. Flickan hade fått streptokocker i blodet via ett sår i handen och amputation tycktes oundviklig. Den våghalsiga behandlingen hävde infektionen och hon tillfrisknade utan men. Sulfa räddade inte bara Domagks dotter, både Winston Churchill och presidentsonen Franklin Roosevelt Jr räddades av den tyska upptäckten.

I Stockholm beslöt Karolinska Institutet att 1939 års Nobelpris i fysiologi eller medicin skulle tilldelas Domagk för hans arbete med sulfa. I ett brev avböjde Domagk priset med hänvisning till att det vore landsförräderi att ta emot det. Först efter 2:a världskriget blev det känt att Domagk hade gripits av Gestapo i samband tillkännagivandet av priset. Han blev tvingad att avböja priset för att bli frisläppt. Anledningen var att den tyske pacifisten Carl von Ossietzky 1935 tilldelats Nobels fredspris för sin kamp mot Tysklands militära upprustning. Detta upprörde Adolf Hitler som förbjöd tyska medborgare att ta emot Nobelpriset. Domagk kunde motta sin medalj och sitt diplom i Stockholm först 1947. Domagk nominerades för ytterligare ett Nobelpris men utan att få det. Anledning till nomineringen var hans arbete med att utveckla läkemedel mot tuberkulos. Under brinnande krig och med knappa resurser lyckades han att utveckla preparatet conteben och några år senare isoniazid. Det senare används ännu idag som vid behandling av tuberkulos.

©Johan Wennerberg och Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet