Phone:(46)-8-52487800|nobelforum@nobelprizemedicine.org

Nobel Mini-symposium No 54 – Premature aging: From basic research to clinical treatment in a decade

/Nobel Mini-symposium No 54 – Premature aging: From basic research to clinical treatment in a decade
Nobel Mini-symposium No 54 – Premature aging: From basic research to clinical treatment in a decade2017-05-18T20:07:42+00:00

“Premature aging: From basic research to clinical treatment in a decade”

För drygt 10 år sedan publiserades identifieringen av genen till en mycket ovanlig sjukdom (1,2), Hutchinson-Gilford progeria syndromet, eller progeria som sjukdomen vanligtvis kallas. Intresset var stort både inom och utanför forskningsvärlden trots att sjukdomen bara drabbade 1 på 4-8 miljoner människor. Det stora intresset berodde på att den ovanliga sjukdomen visar likheter med det naturliga åldrandet fast i en mer accelererad form. Eftersom stora delar av de genetiska mekanismer som påverkar åldrandet hos människan fortfarande är relativt okända, är det intressant att studera en genetisk sjukdom vars symptom så tydligt kan öka kunskapen och förståelsen om det naturliga åldrandeprocessen och de sjukdomar som kommer med ökad ålder.

De senaste 10 årens forskning om progeria visar just på vikten av att studera ovanliga sjukdomar eftersom dessa studier kan leda till upptäckter om cellulära processer som är av stor vikt för sjukdomar som drabbar många fler. Progeria är också ett välciterat exempel för translationell medicin, där den första kliniska prövningen kom redan 5 år efter identifieringen av genen (3,4). Den snabba utvecklingen var till stor del ett resultat av många års tidigare forskning kring funktionen hos lamin A proteinet. Idag pågår parallellt flera kliniska prövningar på progeria-patienter och samtliga av dessa läkemedels-strategier är också inriktade på en rad vanliga sjukdomar där erfarenheterna från progeria kan komma att ha stor vikt för den kliniska behandlingen av mer vanliga sjukdomar.

Om progeria

Barn med progeria är friska vid födseln men under de första två åren framträder karaktäristiska symptom på sjukdomen. Tillväxten avstannar, de börjar tappa håret och huden börjar förändras. De flesta lider av benskörhet och hjärtkärlsjukdomar och avlider redan i tonåren, av komplikationer från allvarlig ateroskleros. Genetiska studier av progeria visar att sjukdomen orsakas av en defekt i LMNA genen. Lamin A genen kodar för proteinet lamin A, som är en av proteinerna i det nätverk av proteiner beläget just innanför cellkärnans membran som kallas laminan. Laminan fungerar bland annat som ett strukturellt stöd för cellkärnans membran och ett defekt lamin A protein leder bland annat till att celler från barn med progeria har en annorlunda form på sina kärnor. Senare studier har även visat att liknande strukturella defekter av kärnan återfinns I normalt åldrande celler. Det defekta lamin A proteinet som orsakar progeria finns även i låga nivåer hos alla människor och ökar med åldrandet av cellerna, vilket tyder på en gemensam mekanism vid progeria som vid det naturliga åldrandet.

Referenser

(1) Eriksson M. et al. (2003) Recurrent de novo point mutations in lamin A cause Hutchinson-Gilford progeria syndrome. Nature, 423, 293-298.

(2) De-Sandre Giovannoli A. et al. (2003) Lamin a truncation in Hutchinson-Gilford progeria. Science,300, 2055.

(3) Gordon LB, Rothman FG, Lopez-Otin C, Misteli T. (2014) Progeria: A paradigm for Translational Medicine. Cell ,156, January 30, 2014.

(4) Kieran MW, Gordon LB, Kleinman M. (2007) New approaches to progeria. Pediatrics, 120, 834-841.

Confirmed speakers

Francis S. Collins, MD, PhD, National Institutes of Health

Judith Campisi, PhD, Buck Institute for Age Research, Lawrence Berkeley National Laboratory

Robert Goldman, PhD, Northwestern University’s Feinberg School of Medicine

Leslie B. Gordon, MD, PhD, Harvard Medical School, Brown University, Progeria Research Foundation

Carlos López-Otín, PhD, Universidad de Oviedo

Tom Misteli, PhD, National Cancer Institute, National Institutes of Health

Norman Sharpless, MD, University of North Carolina Lineberger Comprehensive Cancer Center

Martin Bergö, MD, PhD, Göteborgs Universitet, Karolinska Institutet

Maria Eriksson, PhD, Karolinska Institutet

Einar Hallberg, PhD, Stockholms Universitet