Barbara McClintock – 1983

Barbara McClintock – 1983 2014-06-25T11:34:03+00:00

Barbara McClintock (1902-1992)

Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1983

Upptäckte transposonerna, de hoppande generna

Barbara McClintock föddes i Hartford, Connecticut som tredje barn till läkaren Thomas Henry McClintock och Sara McClintock i en fyrhövdad syskonskara. Från tre års ålder fram till skolstarten bodde Barbara hos släktingar i New York för att avlasta föräldrarnas ansträngda ekonomi. Barbara döptes till Eleanor, ett feminint och rart namn i föräldrarnas tycke. När Barbara var en ung flicka insåg föräldrarna att namnet inte alls passade henne, istället fick det bli Barbara. Som barn var hon en oerhört självständig individ och trivdes med att vara ensam, hon beskrevs som en pojkflicka. Hon stod sin far nära men hade ett komplicerat förhållande till sin mor. Under gymnasietiden upptäckte hon sitt intresse för naturvetenskap och ville läsa på Cornell University. Barbaras mor ville inte att hon skulle fortsätta att studera av rädsla för att hon skulle förbli ogift. Till slut lade sig fadern sig i och tillät att Barabara fick studera. Moderns farhågor var inte utan grund, Barbara förblev ogift livet ut och fick inga barn. Efter en grund- examen i botanik påbörjade hon en kurs i genetik. Hon var oerhört intresserad av ämnet, något som läraren lade märke till. Han ringde upp henne och erbjöd henne att delta i en kurs i genetik för doktorander. Detta telefonsamtal var anledningen till att hon valde genetik och var helt avgörande för resten av hennes liv. Hon fortsatte att vara själständig och avvisade föreningsliv och sociala aktiviteter men hade ett stort intresse för musik, speciellt jazz. Hon kom att bli aktiv i en grupp forskare som intresserade sig för ett nytt forskningsfält, cellgenetik. I gruppen fanns ytterligare en blivande nobelpristagare, George Beadle som skulle få priset 1958. McClintock inledde sin forskning med att undersöka majsens 10 kromosomer. Genom att färga sina preparat med karmin kunde hon visa kromosomerna hos majs. Hon upptäckte också hur flera olika egenskaper nedärvdes tillsammans. McClintocks största bidrag var när hon kunde visa att genetisk information kan överföras mellan kromosomer. Genom att studera orsaken till pigmenteringen hos majskorn kunde hon koppla förändringarna till förändringar i kromosomerna. Majs har normalt en jämn färg men emellanåt uppträder mörka pigment av varierande färg och utbredning. Orsaken till pigmenteringen är att genetisk information flyttats mellan majsens kromosomer. McClintocks arbeten skedde innan den genetiska koden och strukturen för DNA var känd. Det var en av anledningarna till att hennes forskning inte fick det erkännande den förtjänade. Först på 1970-talet fanns det tillräckligt med kunskap för att förstå hur banbrytande hennes arbete var. Hon var tidigt i karriären uppmärksammad och blev 1944 som tredje kvinna invald i den amerikanska vetenskapsakademien, National Academy of Sciences. Hon innehade 14 hedersdoktorat och erhöll en rad vetenskapliga priser. Kronan på verket var Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1983. Som framgångsrik kvinna i en manlig värld mötte hon också en del motstånd. Joshua Lederberg, genetiker och nobelpristagare 1958 uttalade efter ett möte med McClintock: ”By God, that woman is either crazy or a genius”. McClintock hade kastat ut Lederberg efter en halvtimme på grund av hans arroganta uppträdande mot henne, hon tålde inte arrogans. Det fenomen hon upptäckte i majs har senare visat sig finnas i mikroorganismer, insekter, djur och människor. Bakterier sprider sin resistens genom överföring av genetisk information till andra bakterier. Mekanismen har också visat sig ha betydelse för hur friska celler transformeras till cancerceller.

©Johan Wennerberg och Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet