Sir Alexander Fleming (1881-1955)

Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1945

Penicillinets upptäckare

Alexander Fleming föddes på en bondgård i Ayrshire i Skottland 1881. Hans far, Hugh Fleming var bonde, modern var den 32 år yngre bonddottern Grace Stirling Morton. Trots faderns död när Fleming var sju år gammal fick han fullfölja sin skolgång. Inledningsvis gick han på lokala skolor men kom så småningom till the Royal Polytechnic Institution. Efter fyra års arbete på en speditionsfirma kom Fleming att ärva en summa pengar av sin farbror. Flemings äldre bror Tom som var läkare övertygade sin bror att följa i hans spår och 1903 påbörjade han medicinstudier på St Mary’s Hospital Medical School i London. Via kollegor på skolans skytteklubb blev han rekommenderad att ägna sig åt bakteriologi och tjänstgjorde som lektor i ämnet till 1914. Under 1:a världskriget tjänstgjorde Fleming som kapten i the Royal Medical Corps. Från fältsjukhus på västfronten fick han på nära håll se konsekvenserna av alla de infektioner som drabbade soldaterna. Han utmärkte sig här genom att vara kritisk till användning av antiseptika vid djupa sårskador. Ytliga sårskador behandlades med framgång men vid invärtes behandling såg Fleming att behandlingen dödade fler soldater än själva infektionen. Trots stöd av auktoriteter på området negligerades Flemings påpekande och flertalet fältläkare fortsatte att behandla djupa sårskador med antiseptika. Efter kriget återvände han till St Marys Hospital där han 1921 upptäckte lysozym, det bakteriedödande ämnet i tårvätska. Han blev 1928 utnämnd till professor i bakteriologi. Samma år skulle han komma att göra sin banbrytande upptäckt av penicillin, den upptäckt som är en av medicinhistoriens och mänsklighetens största landvinningar. Hemkommen från semester med sin familj upptäckte Fleming att en petriskål med bakterier blivit infekterad av en mögelsvamp. I en zon runt mögelsvampen hade bakterierna dött. Det inträffade var en slump av flera olika skäl. Mögelsvampen hade spritts från ett närliggande laboratorium. Dessutom låg petriskålen i en stor behållare med desinfektionsmedel, men eftersom behållaren var överfull hamnade petriskålen ovanför desinfektionsmedlet. Ordning och reda var inga framträdande egenskaper hos Fleming, hans laboratorium var en omvittnat stökig plats. Däremot hade han en observationsförmåga som få andra och han förstod omedelbart att han var något intressant på spåren. Fleming kunde visa att extrakt av möglet var aktivt mot en rad sjukdomsalstrande bakterier. Trots många års forskning lyckades han aldrig renframställa penicillin och visa dess överlägsna effekt. Hans arbete uppmärksammades så småningom av Ernst Chain och Howard Florey i Oxford som lyckades producera rent penicillin och visa dess utomordentliga effekt som behandling mot bakterieinfektioner. Fleming, Chain och Florey delade 1945 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. Fleming gifte sig 1915 med Sarah McElroy och de fick en son som gick i faderns fotspår och blev läkare. Fleming blev änkeman 1949 och gifte om sig 1952 med kollegan på St Marys Hospital, Amalia Koutsouri-Vourekas.

©Johan Wennerberg och Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet