Gerhard Domagk – 1939

Gerhard Domagk – 1939 2017-05-18T20:07:42+00:00

Gerhard Domagk (1895 – 1964)

Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1939

Upptäckte sulfa

Gerhard Domagk växte upp i Lagow, Brandenburg som son till Martha Reimer Domagk och rektorn Paul Domagk. Han påbörjade medicinstudier i Kiel, men anmälde sig som frivillig soldat i början av 1:a världskriget. Han blev sårad i december 1914 och återstoden av kriget tjänstgjorde han som fältläkare. Som sådan blev Domagk smärtsamt medveten om sårinfektioners förödande verkan. Oerhört många soldater dog, inte av sina skador men, av de efterföljande infektionerna. Efter krigslutet fullföljde han sina studier och började forska om infektioner orsakade av bakterier. Domagk gifte sig 1925 med Gertrud Strübe, tillsammans fick de 4 barn. Bayers farmakologichef Heinrich Hörlein rekryterade Domagk till företaget 1927 och hans uppgift blev att söka efter antibakteriella ämnen. Under detta arbete upptäckte Domagk bensalkoniumklorids desinficerande verkan och medlet salufördes snart av Bayer. Ämnet används än idag, främst som tillsats i ögondroppar och nässprayer.

Än viktigare blev nästa upptäckt när Domagk upptäckte sulfapreparatens effekt på infektionssjukdomar. Domagk och hans medarbetare undersökte ett stort antal ämnen innan de upptäckte att färgämnet Prontosil kunde stoppa bakterienrs tillväxt och kunde bota bakterieinfektioner. Med detta ämne kunde man behandla infektioner som förut oftast lett till döden. Dödsfallen i barnsängsfeber, hjärnhinneinflammation och andra infektionssjukdomar sjönk radikalt.

Under utvecklingen av preparatet hade Domagk varit tvungen att prova preparatet på sin egen dotter Hildegard. Flickan hade fått streptokocker i blodet via ett sår i handen och amputation tycktes oundviklig. Den våghalsiga behandlingen hävde infektionen och hon tillfrisknade utan men. Sulfa räddade inte bara Domagks dotter, både Winston Churchill och presidentsonen Franklin Roosevelt Jr räddades av den tyska upptäckten.

I Stockholm beslöt Karolinska Institutet att 1939 års Nobelpris i fysiologi eller medicin skulle tilldelas Domagk för hans arbete med sulfa. I ett brev avböjde Domagk priset med hänvisning till att det vore landsförräderi att ta emot det. Först efter 2:a världskriget blev det känt att Domagk hade gripits av Gestapo i samband tillkännagivandet av priset. Han blev tvingad att avböja priset för att bli frisläppt. Anledningen var att den tyske pacifisten Carl von Ossietzky 1935 tilldelats Nobels fredspris för sin kamp mot Tysklands militära upprustning. Detta upprörde Adolf Hitler som förbjöd tyska medborgare att ta emot Nobelpriset. Domagk kunde motta sin medalj och sitt diplom i Stockholm först 1947. Domagk nominerades för ytterligare ett Nobelpris men utan att få det. Anledning till nomineringen var hans arbete med att utveckla läkemedel mot tuberkulos. Under brinnande krig och med knappa resurser lyckades han att utveckla preparatet conteben och några år senare isoniazid. Det senare används ännu idag som vid behandling av tuberkulos.

©Johan Wennerberg och Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet

Utdrag ur dagboken av Gerhard Domagk ”Resa till Stockholm 1947”

När jag kom hem från resan till Flensburg, hittade jag en förfrågan från det svenska generalkonsulatet, om jag var villig att delta i Nobelceremonin den 10 december i Stockholm. Jag besvarade inbjudan per telegraf.

För att få utresetillstånd, behövde jag besvara tre enkäter först – både på tyska och engelska. När jag ansåg dem perfekt ifyllda, gick jag till passexpeditionen. Men de var inte perfekta, långt därifrån. För det första måste en pastor eller läkare intyga enkätens innebörd. Dessutom krävdes ett poliscertifikat som jag kunde få i rum 224 i Stadshuset. Tjänstemannen där tog mig artigt emot. På min fråga om när jag kunde erhålla mitt straffrihetsintyg, svarade han, “hör av Er nästa kvartal.”
När jag hävdade, att jag var tvungen att ha det direkt, skrattade han mycket medlidsamt och sa, “först måste vi skicka förfrågan till Er födelsestad”.

När jag påpekade för honom att mitt kära gamla hem i Lagow låg nu i området som förvaltades administrativt av Polen, sade han att det skulle ta ännu längre tid. Men till slut kom vi överens om att jag skulle kunna få ett certifikat för perioden 1927 -1947 eftersom jag varit bosatt i Elberfeld sedan 1927.

Återigen gick jag till passexpeditionen; men där var de ändå inte nöjda. Hälsointyget saknades fortfarande. På min fråga om huruvida jag, som legitimerad läkare, kunde ställa det ut själv, svarade tjänstemannen upprört att det inte gick för att det endast fick utföras av en tjänsteläkare. Denne var dock bortrest, utomlands. Men till slut blev jag undersökt av hans yngre kollega, och på kvällen fick jag av Herr Obermedizinalrat ett personligen undertecknat intyg om att jag var “fri från smittsamma sjukdomar och insekter”……………

© Gerhard Domagk familj/Dirk Domagk, översättning Tatiana Goriatcheva, Nobelkansliet